५.३०.३

सा तं समीक्ष्यैव भृशं विसंज्ञा; गतासुकल्पेव बभूव सीता ।
चिरेण संज्ञां प्रतिलभ्य चैव; विचिन्तयामास विशालनेत्रा ॥

अन्वयः

सा सीता that Sita, तम् him, समीक्ष्यैव after looking at, भृशम् greatly, विसंज्ञा lost senses, गतासुकल्पेव as if she was almost dead, बभूव remained, विशालनेत्रा largeeyed, चिरेण after a long time, संज्ञाम् senses, प्रतिलभ्य after getting back, भूयः again, विचिन्तयामास started thinking

M N Dutt

And beholding him Sītā was almost out of breath with fear. And regaining soon her sense the large-eyed damsel again thought.

Summary

The largeeyed Sita lost her senses looking at him. She got back her senses after a long time and started thinking again:

पदच्छेदः

सातद् (१.१)
तंतद् (२.१)
समीक्ष्यैवसमीक्ष्य (√सम्-ईक्ष् + ल्यप्)–एव (अव्ययः)
भृशंभृशम् (अव्ययः)
विसंज्ञाविसंज्ञ (१.१)
गतासुकल्पेवगतासु–कल्प (१.१)–इव (अव्ययः)
बभूवबभूव (√भू लिट् प्र.पु. एक.)
सीतासीता (१.१)
चिरेणचिर (३.१)
संज्ञांसंज्ञा (२.१)
प्रतिलभ्यप्रतिलभ्य (√प्रति-लभ् + ल्यप्)
चैव (अव्ययः)–एव (अव्ययः)
विचिन्तयामासविचिन्तयामास (√वि-चिन्तय् प्र.पु. एक.)
विशालनेत्राविशाल–नेत्र (१.१)

छन्दः

उपजातिः [११]

छन्दोविश्लेषणम्

१०११
सा तं मी क्ष्यैभृ शंवि सं ज्ञा
तासु ल्पे भू सी ता
चि रे सं ज्ञांप्रतिभ्य चै
वि चिन्त या मावि शा ने त्रा